Innehåll
Klimatförändringar över hela vår planet har skapat förändringar i våra miljöer, en av dem är en ökning av mängden torra mark som täcker jordens yta. När människor växer allt mer troligt att befinna sig i ökenplatser, där mindre än 50 centimeter regn faller varje år, blir det viktigare att förstå de utmaningar för ekologisk stabilitet som en ökenmiljö står inför, varav många förvärras av mänsklig aktivitet.
Vattenbrist
Även om öknar finns i varma eller kalla miljöer, kännetecknas de alla av den lilla nederbörd de får årligen. Eftersom träd och gräs med rötter som kan fånga eventuellt nederbörd i allmänhet inte är utbredda i öknar, kvarhåller öken mark lite vatten, vilket gör vatten knappt. Människor som kommer att leva i öknar använder den här resursen och ändrar även markytan genom att ta bort växter medan de utvecklar städer och städer. Denna förlust av växtlivet kan lämna ännu mindre vatten i jorden och leda till jorderosion, vilket skapar ytterligare hinder för växter att slå rot.
Minskad jordkvalitet
Ändå är vattenbrist inte den enda faktorn som kan resultera i nedbrytning av marken. Avskogning, överodling av grödor och i fallet med Chinas Gobiöknen, överbetning av djur har allt lett till ökenspridning av mark eller minskat kvaliteten på befintlig ökenjord genom att beröva marken källor till näringsämnen som stöder liv. Ansvariga bevattnings- och odlingsmetoder har emellertid visat sig förbättra näringsinnehållet (och vattenhållningen) i ökenjord.
Dålig luftkvalitet
En vindstorm kan lyfta sandjord i luften, ett annat sätt att avlägsna en ökenlandskap med viktiga jordnäringsämnen. Förutom att det påverkar markens kvalitet kan dock dammstormar göra andningen svår och till och med dölja det solljus som är nödvändigt för att växter ska leva. I städer som Tucson, Arizona, upptäcktes stadsutveckling svampsporer som infekterar lungvävnad och orsakar ett tillstånd som kallas "dalfeber", vilket försämrar befolkningens hälsa samtidigt som vilande arter återinförs i miljön.
Invasiva arter
Ändringar av ökenens livsmiljöer kan göra det svårt för infödda arter att överleva. Dessutom kan etablerade arter möta hot från organismer som nyligen anlänts i öknen och som är bättre anpassade till klimatet och miljön. Dessa arter kan migrera till öknen naturligt, eller så kan de komma med oavsiktligt av människor som reser dit. Hursomhelst kan de tävla med de etablerade arten om resurser och utgöra ett annat hot mot den ömtåliga balansen i ökenekologin.