Innehåll
Väderträning är en fysisk och kemisk process som får stenar och mineraler på jordens yta att bryta ner och sönderdelas. När stenar expanderar och dras samman skapar värmen en fysisk väderprocess där berget delas isär i fragment. Det bidrar också till kemisk förvitring när fukt eller syre i atmosfären förändrar den kemiska sammansättningen av bergmineraler.
Termisk stress
Stenar reagerar på temperaturförändringar under dagen eller mellan säsonger genom att expandera eller sammandragas. Det är en långsiktig men märkbar effekt i torra eller ökenregioner som Mojaveöknen. Men stenar är dåliga ledare av värme, så temperatureffekterna är begränsade till de yttre få centimeterna av deras ytor medan det inre förblir svalt. Cykeln med uppvärmning och kylning skapar en ansamling av spänningar som kallas termisk trötthet som fragmenterar bergytan. Skogsbränder som kan brinna vid temperaturer på 800 grader Celsius (1 472 grader Fahrenheit) har samma effekt - kallad termisk chock - under en kort period och krossar bergytan.
Granulär uppdelning
Ett bergs svar på värme skapar en termisk spänning mellan mineralkristaller. Stenar består av mineraler med olika termiska egenskaper. Silikatföreningar som kvarts och fältspat utgör 75 procent av sammansättningen av granit, men kvarts expanderar mer än fältspat vid uppvärmning. Mineraler expanderar i föredragna riktningar beroende på den kristallina formen. Spänningarna mellan mineralkorn växer till sprickor som drar separata korn isär i en process som kallas granulär uppdelning.
Kemisk väderkraft
Värme påskyndar kemisk väderbitning. Mineraler kan reagera med syre i atmosfären eller vatten från regn - även ibland regn i torra regioner - för att ändra deras kemiska sammansättning. Metalliska silikatmineraler, såsom järninnehållande olivin, oxiderar för att bilda hematit, en rödfärgad järnoxid som täcker stenar och finns i ökenstränder som lateritisk jord. Med kontinuerlig värme och fukt hydratiserar hematiten till en gulfärgad järnoxid, limonit.
peeling
Kombinationen av fysikalisk och kemisk vädervattning orsakad eller underlättad av värme resulterar i att lager av sten skalar bort på ytan på ett sätt som en lökhud. Den kallas exfoliering när den ses i stor skala och förekommer också på ytan på enskilda stenblock och stenar när bergskikt splittrar sig. Denna avskalning i mindre skala är sfärisk väderbitning.