När ljus passerar från ett medium till ett annat, till exempel från luft till glas, ändras både ljusstrålarnas hastighet och deras körriktning. Forskare hänvisar till förhållandet mellan ljusets hastighet i ett vakuum, som är konstant, till ljusets hastighet i mediet som brytningsindex. Mediets brytningsindex är proportionell mot förändringen i ljusstrålarnas vinkel. Forskare utför normalt brytningsindexmätningar på relativt rena vätskor för att verifiera deras renhet. Brytningsindexmätningar kan emellertid också utföras på blandningar av vätskor. Dessutom, om experimentanten känner till identiteten och mängderna för varje komponent i en blandning eller formulering, kan han eller hon beräkna ett uppskattat brytningsindex.
Beräkna molfraktionen X för varje komponent i blandningen. Molfraktionen av en given komponent A ges av "X (A) = (mol A) / (mol av alla ämnen)" och molen av ett ämne ges av mol = (gram ämne) / (formelvikt av ämnet).
Tänk till exempel på en blandning av 10,0 g hexan, 10,0 g toluen och 10,0 g cyklohexan. Formelvikterna för dessa ämnen är 86,18, 92,14 respektive 84,16 gram per mol. Blandningen innehåller därför 0.116, 0.109 och 0.119 mol av dessa föreningar. Molfraktionen av hexan är därför X (hexan) = 0.116 / (0.116 + 0.109 + 0.119) = 0.337, medan molfraktionerna av toluen och cyklohexan är 0,317 respektive 0,346.
Bestäm brytningsindex för alla komponenter i blandningen. Denna information finns normalt i referensböcker, till exempel "The Merck Index", såväl som i onlinedatabaser (se resurser). Fortsätter exemplet från steg 1 är brytningsindexen för hexan, toluen och cyklohexan 1.3749, 1.4969 respektive 1.4262.
Multiplicera molfraktionen för varje komponent med komponentens brytningsindex och summera sedan alla produkter för att bestämma det uppskattade brytningsindexet för blandningen. Fortsättning av exemplet från steg 2 skulle blandningens brytningsindex vara "n (blandning) = (0,337 * 1,3749) + (0,317 * 1,4969) + (0,346 * 1,4262) = 1,431."